RECENSIONER
Och så måste man längta och drömma litet som när
Bo
Lyckman som den fantasilevande mannen lockar fram de höga bergen och
slingriga vägarna ur gårdens husväggar och dukens kaffefläck och får
Atmas ögon att storögt spana. Hans hand och röst får sagorna att vakna i
mitt inre också.
Bohuslänningen ”Ensamcyklaren”
...och den mångfacetterade Bo G Lyckman ( som John Broman, Gamle Arne, Arnes pappa) ger föreställningen tyngd.
Nummer.se ”Anna, Hanna och Johanna”
Det finns mycket att glädja sig åt vad
skådespeleriet angår, inte minst Bo Lyckmans gestaltning av hertigar av
olika kynne, från slickad ondska till uppknäppt godhet.
Borås Tidning ”Som ni vill ha det”
Bo Lyckman gör ett både rörande och
humoristiskt mansporträtt som kryper inpå skinnet på en medelålders man
och visar upp en inneboende osäkerhet som inte alls skiljer sig särskilt
från kvinnans vad gäller utseende, klädval och beteende. Det antyds
redan i den för en man försynta entrén.
Bohuslänningen ”Man!?”
Bo Lyckmans träffsäkra porträtt av den retlige , luggslitne kyparen i
sin svarta frack lånar drag av nyårsaftons evige filmbetjänt: under
spelets gång långsamt mjuknande och allt nyktrare, till barnens stora
förtjusning.
Arbetet ”Tre fnoskiga människor och en fnoskig hund”
Under en timme fick publiken möta en känslig tolkning av en kändis som kanske kan få en renässans efter Lyckmans gestaltning.
Vermlandstidningen ”Djävla Karl!”